reklamsverige

Den 19 september är det val till riksdag, kommun och landsting. Och nu tar politikerna steget in i tv-reklampauserna; för första gången någonsin kommer TV4 att sända politiska reklamfilmer i samband med ett riksdagsval. Alla riksdagspartier tar de närmaste veckorna chansen att påverka väljarna med reklamfilm. Please copy me bad Marie Grusell och Lennart Hast vid Göteborg universitet att analysera deras kampanjer.

Vart fjärde år ber partierna om förnyat förtroende att styra landet. De satsar stora pengar på att både vinna nya röster och återvinna gamla. Vi tycker och tänker alla olika om de politiska partiernas kampanjer, delvis för att vi tycker olika om deras ideologiska ståndpunkter. Men om vi tittar på kampanjerna ur ett kommunikativt perspektiv, vad ser vi då?

Tre vägar att gå Det finns många faktorer som partierna har att ta ställning till i sitt kampanjarbete. Utgångspunkten i arbetet är: Vilka är partiets kärnvärden och hur ska dessa kommuniceras? Det finns tre övergripande synsätt om förhållandet till väljarna:

1. Produktorienterat; det vill säga att partiet argumenterar för vad det står för och tror på. Partiet antar att väljarna kommer att inse att dess idéer är de rätta och att väljarna därför kommer att rösta på partiet. Den här typen av parti vägrar att ändra på sina idéer även om konsekvensen blir att partiet förlorar röster på det.

2. Försäljningsorienterat; det vill säga att partiet lägger sitt fokus på att paketera och sälja argumenten till väljarna. Partiets budskap är färdigförpackat till väljarna, men partiet är medvetet om att budskapet inte är det som väljarna per automatik efterfrågar. Marknadsundersökningstekniker och den senaste reklamen används för att övertyga väljarna.

3. Marknadsorienterat; det vill säga att partiet anpassar sin politik för att tillgodose väljarnas behov. Marknadsundersökningar används för att identifiera väljarnas behov, sedan anpassas politiken till detta. Men det är inte detsamma som att ge väljarna vad de vill ha eller att enbart följa väljaropinionen; partiet behöver garantera att det också kan uppfylla de vallöften man ger väljarna.

De politiska partierna behöver även ta hänsyn till hur valkampanjerna ska utformas. Är det partiet eller partiledaren som ska vara i fokus? Vilken roll tar man till respektive blocks gemensamma varumärke?

Kommunikativa knutar På det rent kommunikativa planet finns även andra faktorer att ta hänsyn till. Har reklamen partiet som tydlig avsändare? Går budskapet lätt att koppla samman till partiets kärnvärden? Vilken känsla hos mottagaren vill man att budskapet ska framkalla? Hur anpassar man budskapen efter olika mediekanalers villkor, exempelvis valaffischer och åsiktsreklam på tv?

Så vad tycker vi om partiernas kampanjer? Våra kommentarer bygger på det samlade intrycket av affischer och reklamfilmer.

VÄNSTERPARTIET/ DE RÖDGRÖNA

Vänsterpartiet har, trots sitt principiella motstånd, valt att köpa tv-reklamtid. De använder det köpta utrymmet för att sända De Rödgrönas gemensamma reklamfilm.

Reklambyrå: Electric Boogie Kampanjbudget: 10 miljoner Vänsterpartiets kampanj bygger på en enkel idé som är konsekvent genomförd. Färgerna är klara och ljusa, och signalerar mänskliga värden. Gissningsvis är tanken att visa att barnen är vår framtid. Vi noterar att partiledaren lyser med sin frånvaro.

MILJÖPARTIET

Reklambyrå: Locomotiv Kampanjbudget: 12 miljoner Kampanjen bygger på gröna signalfärger. Huvudtanken är att man är det gröna partiet. Budskapen är pedagogiskt uppbyggda och konsekvent genomförda. De talar om vad Miljöpartiet vill. Ett krux i sammanhanget är att den gröna signalfärgen som används på affischkampanjen även blivit ett signum för företag som arbetar med miljöargument, exempelvis elbolag som säljer grön el. Språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand framställs som ett team. Reklamfilmen följer samma tanke, och visar miljökämpar i det lilla formatet som sopsorterar och byter till energisnåla glödlampor. Budskapet är tydligt och handlingsinriktat: rösta på ett parti som är miljökämpar i det stora formatet.

SOCIALDEMOKRATERNA

Reklambyrå: Acne Kampanjbudget: 70 miljoner Socialdemokraterna är genomgående en tydlig avsändare i sina budskap, trots att enbart rosen används. Vid en första anblick av valaffischerna gjorde vi en koppling till både religiöst bildspråk och filmaffischer. Kampanjen ska sälja Mona Sahlin som statsminister och skapa bilder hos mottagaren om ett möjligheternas land. Mona framställs som ledaren av en grupp och signalerar i kroppsspråk och klädsel seriositet och regeringsduglighet. Uttrycket ”Vi kan inte vänta” signalerar att en förändring bör göras och att man kommer göra den snabbt. Också reklamfilmen signalera brådska. Frågan är om den ger rätt associationer, då filmmusiken låter som Charlie Chaplins Moderna Tider som är en kritik mot taylorismen och stressen vid det löpandet bandet. Tänk den klassiska bilden där Chaplin sitter på ett kugghjul.

MODERATERNA

Reklambyrå: Storåkers McCann Kampanjbudget: 60 miljoner Till skillnad från Socialdemokraterna har Moderaterna valt att enbart lyfta fram partiledaren. Fredrik Reinfeldt porträtteras slipslös, avslappnad och med ett öppet kroppsspråk. Bildspråket rent och avskalat med ljusa, glada färger. Budskapet ”framåt tillsammans” är allmänt hållet och skulle kunna passa in på i stort sett alla partier, även Socialdemokraterna. Det är lätt att göra en egen positiv tolkning av budskapet. Det ger samma associationer som Socialdemokraternas ”möjligheternas land”. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att båda partierna definierar sig som arbetarpartiet. Filmerna handlar om står värdet av att ha ett jobb. Att jobba hela veckan ger välförtjänt vila på helgen. Vi undrar däremot hur arbetsgivarna ställer sig till budskapet om kärlek på jobbet, då riktlinjerna kring detta blivit allt mer restriktiva.

FOLKPARTIET

Reklambyrå: Grey Kampanjbudget: 25-30 miljoner Folkpartiet använder sig av ljusa färger och enkla budskap inriktade på sakfrågor. Partiledaren Jan Björklund har en stramare slipsförsedd framtoning än Moderaternas partiledare. Vi tror att många inte förstår Karate Kid-referensen. Folkpartiet får hoppas att många går och ser Karate Kid 2 som har biopremiär snart. Partiets hjärtefrågor framgår tydligt i reklamfilmerna. Men vill inte alla partierna ha arbetsro i skolan?

KRISTDEMOKRATERNA

Av upphovsrättsliga skäl (med musiken) visas Kristdemokraternas reklamfilm bara hos Dagens Media. Klicka här för att se filmen.

Reklambyrå: Ruth Kampanjbudget: 17 miljoner Ett parti som i år står ut är KD. Den slipsklädda partiledaren Göran Hägglund har en framträdande roll. Målet är att ge både Göran och partiet en mänsklig och humoristisk framtoning. Bildspråket är mörkare än hos övriga partiers, det behövs för att motiven ska fungera visuellt. Bilderna behöver dock text för att skapa det sammanhang som partiet har tänkt sig. Risken är annars att budskapet går förlorat i ett skratt. För att förstå Kristdemokraternas övergripande budskap menar vi att man även måste se reklamfilmen, som har samma mörka visuella framtoning. Reklamfilmen saknar dock affischernas skämtsamma drag. I reklamfilmen ställs rovdrift och egoism mot ett mänskligare Sverige. I dagsläget är Kristdemokraternas kampanj den som står ut och blivit en snackis.

CENTERPARTIET

Reklambyrå: WatersWidgren/TBWA Kampanjbudget: 65 miljoner Centerpartiet använder sig av miljötoner i layouten, och ger känslan av ”återvunnet” papper. Partiet presenterar ett problem och ger en lösning med konkreta budskap. Man lyfter fram Maud Olofsson och låter henne personifiera partiet. De rosa färgtonerna ger dock koppling till Fi – är det en tanke eller bara en modefärg i reklamvärlden just nu? Centerpartiets reklamfilm försöker framställa de rödgrönas linje som en bidragslinje genom att vända på stereotyper om ett framgångsrikt liv. Och är det inte allas dröm att först bli utlasad för att därefter hoppa från praktik plats till praktikplats? (smile)

Korta reflektioner Årets kampanjer bjuder på både gammalt och nytt. Tydliga avsändare, ljusa färger (med undantag av Kristdemokraterna), det mesta känns igen. Bland de tre övergripande förhållningssätten till väljarna kan vi se att samtliga används. Vänsterpartiet är klart produktorienterat, samtidigt som Socialdemokraterna och Moderaterna tangerar de marknadsorienterade synsättet. Däremellan har vi de övriga partierna som alltmer anammar försäljningssynsättet.

Att skilja sig från mängden kan vara både bra och dåligt. Kristdemokraterna har lyckats skapa en snackis. Risken är dock att en sådan kampanj uppfattas som mer rolig än seriös.

Positivt och negativt Vi ser två huvudlinjer vad gäller huvudbudskapet i reklamfilmerna. Vi har det positiva som pekar mot allt som är bra och vi har det mer negativa som målar upp konsekvenserna av att rösta på motståndarlaget. Bland de stora partierna är Moderaternas syn i grunden positiv; allt är bra och människor är med och bidrar till samhället och sin egen ”lycka” . Socialdemokraterna pekar i stället på människor inte får vara med. Begreppet utanförskap använda mer av Socialdemokraterna än av Moderaterna, något som syns tydligt i deras reklamfilm där ungdomar lämnas utanför. Helt klart använder de största partierna av olika bilder för att gestalta ”verkligheten”.

Lika lika När kampanjerna blir allt mer lika, riskerar väljarna att förväxla partiernas budskap. Av budskapen i årets kampanjer att döma verkar de flesta partier stå för samma saker. Huvudantagonisterna (Moderaterna och Socialdemokraterna) har valt snarlika slogans. Skulle inte Socialdemokraterna och de RödGröna mycket väl ha kunnat använda sig av Framåt tillsammans? Och skulle inte Moderaterna och Alliansen kunna använda sig av det amerikanskt klingade begreppet Möjligheternas land? Vi tror det.

Marie Grusell är fil dr vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet. Lennart Hast är doktorand i marknadsföring och medier på Handelshögskolan Göteborgs universitet, och dessutom gästforskare vid JMG.

Note: There is a poll embedded within this post, please visit the site to participate in this post's poll.

Sociala nyhetsapplikationer bättre än tidningarnas? Förpackningskriget trappas upp. Hur ska tidningarnas egna iPad-applikationer konkurrera med applikationer som samlar in alla dina sociala nyhetskällor på ett och samma ställe, som Flipboard och Paper.li?

Tidningars existensberättigande har hittills byggt på fyra värden som alla utgjort mer eller mindre stora konkurrensfördelar: Förmågan att: 1)  gräva fram uppslag till bra berättelser 2) förädla berättelserna i god journalistisk anda 3) förpacka dem 4) och distribuera den slutgiltiga produkten till hugade spekulanter.

Men i takt med den nya tidens intåg har konkurrensfördelarna gentemot nya mediala spelare minskat, och i viss mån helt försvunnit. Journalisterna, tillika redaktioner i sin helhet, kämpar för att vara först med det senaste och hetaste, men lyckas numer sällan slå allmänheten på fingrarna i frågan. Den majoritet av människor som nu verkar vilja bidra med sina upplevelser, erfarenheter och kunnande blir allt större. Förädlingen av utsagorna sker numer kollektivt. Där alla bidrar med sin spjutspets; sin lilla pusselbit. Tillgängligheten för den intresserade är närmast obegränsad och minst sagt raffinerad. Aldrig tidigare har det varit så enkelt och effektivt att få det, och bara det, som är intressant. Enda problemet är att det finns så mycket som är intressant. Men det är en annan historia.

Kvar är “förpackningen” av det förädlade materialet. Många anser att här i ligger tidningarnas verkliga värde, sen de förlorat nyhetsnerven. Bra bildspråk, faktarutor, pedagogiska illustrationer, grafer, osv i förstklassisk formgivning. Skulle de kunna bibehålla denna konkurrensfördel i den nya digitala världen?

NY times lanserade sin Ipad App för ett drygt halvår sen under stående ovationer. Positioneringen kunde befästas.

Men några månader senare satte de ånyo kaffet i halsen när spelare som Flipboard och Paper.li lanserade sina applikationer för Ipad. Sistnämnda applikationerna  “samlar in alla dina sociala nyhetskällor på ett och samma ställe”, skriver IDG, “…som en nyhetsläsare som hämtar information från en mängd olika förinställda kanaler inom flera områden.”

Applikationerna har blivit omåttligt populära, och lär få en svans av efterföljare. Frågan som kvarstår är hur tidningshusen och dess digitala satsningar ska förhålla sig till dessa tjänster. Som “innehållsleverantörer”?

Uppdatering: Apple TV har en A4 processor, så det är inte omöjligt att det är iOS som körs i bakgrunden, med ett anpassat gränsnitt ovanpå. Det skulle innebära att det fortfarande finns möjlighet att Apple öppnar upp för tredjeparts-apps så småningom.

I en tidigare bloggpost skrev jag om varför jag trodde att Apple TV skulle kunna förändra hur vi konsumerar innehåll för tv . Nu när Apple nyss har presenterat nästa generation av Apple TV känner jag mig en aning besviken.

Orsaken är främst avsaknaden av iOS och därmed en obefintlig appstore riktad mot användning på en TV. Applikationer skräddarsydda för att användas på en TV i vardagsrummet hade kunnat bli hur intressant som helst. Det skulle kunna revolutionerat app-marknaden än en gång, på samma sätt som iPhone gjorde när den introducerade tredjepartsappar.

Apple verkar ha bestämt sig för att Apple TV ska göra ett fåtal saker bra, istället för att öppna upp för innovation från tredjepartsutvecklare. Antagligen kommer konceptet fungera väl, speciellt med tanke på priset. Och att Apple förfinar möjligheterna att få tag på kvalitetsinnehåll enkelt, och för ett vettigt pris, är bara bra för film och TV-branschen. Men jag kan ändå inte släppa tanken på hur bra det kunde blivit.

Däremot, något som är extremt intressant är möjligheten att streama innehåll från en iOS enhet till AppleTV. Att kunna visa bilder eller video tagna med en iPhone direkt på en stor tv-skärm är väldigt elegant. Och om tredjepartsprogram som SVT-play eller liknande också får tillgång till dessa API öppnas möjligheterna upp ytterliggare.

Apple TV har alla chanser att bli en succé, men har inte Apple missat en stor chans att bredda marknaden för iOS appar?

 

I en tidigare bloggpost skrev jag om varför jag trodde att Apple TV skulle kunna förändra hur vi konsumerar innehåll för tv. Nu när Apple nyss har presenterat nästa generation av Apple TV känner jag mig en aning besviken.

Orsaken är främst avsaknaden av iOS och därmed en obefintlig appstore riktad mot användning på en TV. Applikationer skräddarsydda för att användas på en TV i vardagsrummet hade kunnat bli hur intressant som helst. Det skulle kunna revolutionerat app-marknaden än en gång, på samma sätt som iPhone gjorde när den introducerade tredjepartsappar.

Apple verkar ha bestämt sig för att Apple TV ska göra ett fåtal saker bra, istället för att öppna upp för innovation från tredjepartsutvecklare. Antagligen kommer konceptet fungera väl, speciellt med tanke på priset. Och att Apple förfinar möjligheterna att få tag på kvalitetsinnehåll enkelt, och för ett vettigt pris, är bara bra för film och TV-branschen. Men jag kan ändå inte släppa tanken på hur bra det kunde blivit.

Däremot, något som är extremt intressant är möjligheten att streama innehåll från en iOS enhet till AppleTV. Att kunna visa bilder eller video tagna med en iPhone direkt på en stor tv-skärm är väldigt elegant. Och om tredjepartsprogram som SVT-play eller liknande också får tillgång till dessa API öppnas möjligheterna upp ytterliggare.

Apple TV har alla chanser att bli en succé, men har inte Apple missat en stor chans att bredda marknaden för iOS appar?

 

Mellan den 18 september och fram till den 4 oktober kommer många miljoner liter gyllene dryck att sväljas av törstiga Münchenbor. Falcon Oktoberfest är en kärleksfull hyllning till festivalen som i år fyller 200 år – en välhumlad lager med sötma och kropp. Vi klädde den i traditionella Wiesn-färger. Du hittar den bland tillfälliga nyheter på Systembolaget från den 1 september.

Vi vill veta vem du är!
Den här artikeln har något inbäddat i sig, troligen ett videoklipp. Se klippet.
Vi försöker göra en läsarundersökning varje år så att vi (och våra annonsörer för den delen) vet vilka ni är egentligen. En hel del information får vi från Google Analytics, men inte alls. I år är det en fråga som jag är oerhört spänd på att veta svaret på, den om vilket telefonmärke som ni föredrar. Senaste undersökningen gjordes för drygt ett år sedan och jag anar att utfallet kommer att ha ändrats en del...
Om du vill se vad alla andra Feber-läsare har svarat så gå in på länken nedan! spreadsheets.google.com
Läs vidare och kommentera: feber.se/art/186562/arets-stora-lasarundersokning/
----- Detta är en artikel från Årets stora läsarundersökning!

Här kan du se vårt senaste jobb för Carlsberg.

Stort tack till Gifford som producerade och It's Showtime som klippte. 

Simon Vikström driver byrån 24 7 Creating som främst sysslar med digital kommunikation och rörlig grafik. Som en av två grundare till sidan Social Business – en blogg om affärsnytta i sociala medier, blev de nominerade till Bästa Svenska Blogg i kategorin Marknadsföring år 2010. Simon gillar att ha många järn i elden och ser fram emot att ansvara för introkursen Interaktiv Marknadsföring på Berghs i höst.

Det betyder att vår nya Falcon Höstlager går att avnjutas efter en rejäl skogspromenad, torrsättning av båten eller vad helst som gör dig förtjänt av en riktigt god mörk lager. Passar dessutom utmärkt till krämiga och fylliga hösträtter som t.ex. grytor eller potatisgratäng. Finns på Systembolaget som tillfällig nyhet.

 

Som innovationsjournalist och med hyfsat mycket bevakning av startups och nyföretagande i bagaget var det intressant att träffa Göran Hägglund (kd) för att diskutera entreprenörskap. Jag intervjuade honom på uppdrag av Nya Affärer som inför valet träffar partiledare och representanter från de politiska partierna.

Min journalistkarriär har hittills varit fokuserad på bevakning av media, internet, sociala medier, e-business och startups. Att bevaka den politiska processen är ett färskare intresse som bland annat tagit mig till redaktionen för Makthavare.se, men som vanligt hänger det mesta ihop.

Hägglund gav en del "politikersvar" på mina frågor, men huvudbudskapet var att politiker måste bli bättre på att lyssna på entreprenörernas behov enligt devisen "mer snack och mindre verkstad". Mer satsningar på entreprenörskap i skolan, satsningar på forskning och en översyn av skattenivåerna för företagare fanns också med på den politiska paletten för Hägglund.

Läs artikeln på Nya Affärer eller se valda bitar i videoklippet nedan. Håll även utkik efter fler intervjuer de närmasta veckorna.

Sajten The Wilderness Downtown har fått mycket uppmärksamhet senaste tiden. Det är ett HTML5 experiment utvecklat specifikt för Googles webbläsare Chrome. Sajten är riktigt bra gjord och är väldigt fängslande. Den är väl värd all uppmärksamhet.

Samtidigt är jag tveksam till att en liknande sajt gjord i Flash hade fått samma uppmärksamhet. Dels för att HTML5 är hetare än Flash, dels för att för att förväntningarna på vad en kampanjsajt i Flash teknisk kan klara är mycket högre än för en kampanjsajt gjord i HTML5.

Med tanke på den ständigt pågående diskussionen om Flash och HTML5, som jag egentligen är ganska trött på, så vill jag bara dra några snabba slutsatser:

• Upplevelser är fortfarande viktiga - Att så många har länkat till och diskuterat "The Wilderness Downtown" visar att den här typen av kampanjsajter kan engagera och skapa ett värde. 
• Laddningstid och prestanda - "The Wilderness Downtown" kräver en hel del både i prestanda och bandbredd. Flash brukar få kritik för detta, men "The Wilderness Downtown" visar att det handlar om innehåll och utförande snarare än teknik.
• Mobilt - Flash beskylls för att inte fungera på mobiltelefoner, men "The Wilderness Downtown" visar att det inte fungerar per automatik på mobiltelefoner bara för att något använder HTML5.
• HTML5 utvecklas - Vi kommer få se mer och mer kampanjsajter gjorda i HTML5 och gränserna för vad som är möjligt kommer hela tiden flyttas fram.
• HTML5 är inte moget än - "The Wilderness Downtown" fungerar endast i Google Chrome. Det är möjligt att man skulle kunnat stödja fler läsare, men frågan är hur mycket jobb det hade inneburit.

För mig har det alltid varit viktigt att nätet inte bara består av text, bild och kortare videofilmer. Jag vill även bli berörd och att det ska finnas plats för mer konstnärliga interaktiva experiment och kampanjsajter. Därför blev jag väldigt glad när The Wilderness Downtown fick så mycket uppmärksamhet.

För mig handlar det i slutändan om bra upplevelser, inte teknik.

Sajten The Wilderness Downtown har fått mycket uppmärksamhet senaste tiden. Det är ett HTML5 experiment utvecklat specifikt för Googles webbläsare Chrome. Sajten är riktigt bra gjord och är väldigt fängslande. Den är väl värd all uppmärksamhet.

Samtidigt är jag tveksam till att en liknande sajt gjord i Flash hade fått samma uppmärksamhet. Dels för att HTML5 är hetare än Flash, dels för att för att förväntningarna på vad en kampanjsajt i Flash teknisk kan klara är mycket högre än för en kampanjsajt gjord i HTML5.

Med tanke på den ständigt pågående diskussionen om Flash och HTML5, som jag egentligen är ganska trött på, så vill jag bara dra några snabba slutsatser:

• Upplevelser är fortfarande viktiga - Att så många har länkat till och diskuterat "The Wilderness Downtown" visar att den här typen av kampanjsajter kan engagera och skapa ett värde. 
• Laddningstid och prestanda - "The Wilderness Downtown" kräver en hel del både i prestanda och bandbredd. Flash brukar få kritik för detta, men "The Wilderness Downtown" visar att det handlar om innehåll och utförande snarare än teknik.
• Mobilt - Flash beskylls för att inte fungera på mobiltelefoner, men "The Wilderness Downtown" visar att det inte fungerar per automatik på mobiltelefoner bara för att något använder HTML5.
• HTML5 utvecklas - Vi kommer få se mer och mer kampanjsajter gjorda i HTML5 och gränserna för vad som är möjligt kommer hela tiden flyttas fram.
• HTML5 är inte moget än - "The Wilderness Downtown" fungerar endast i Google Chrome. Det är möjligt att man skulle kunnat stödja fler läsare, men frågan är hur mycket jobb det hade inneburit.

För mig har det alltid varit viktigt att nätet inte bara består av text, bild och kortare videofilmer. Jag vill även bli berörd och att det ska finnas plats för mer konstnärliga interaktiva experiment och kampanjsajter. Därför blev jag väldigt glad när The Wilderness Downtown fick så mycket uppmärksamhet.

För mig handlar det i slutändan om bra upplevelser, inte teknik.

500 miljoner personer världen runt har inget att göra just nu

Som säkert många av er Facebook-knarkare redan har märkt så har tjänsten varit ytterst ostabil de senaste timmarna och för tillfället går det inte ens att komma in på Facebook.
Exakt vad det här avbrottet beror på är okänt och Facebook själva har inte uttalat sig om orsaken. Vi återkommer!
Läs vidare och kommentera: webb.feber.se/art/186501/facebook-nere/
----- Detta är en artikel från Facebook nere

Jackson Ainsworth is a Communication Design student at Billy Blue College of Design in Sydney. His third semester he chose to study at Billy Blue’s partner school on Sweden: Berghs. - Berghs was announced school of the year in Cannes two years in a row. And as Billy Blue is fairly respected in Australia and they work with Berghs – I figured it must be a good school.

Blippy loves rainbows
Förstora klippet
Roliga 404-sidor [wiki] finns det en hel del på nätet men min favorit just nu är Blippys 404:a som ni kan se här till höger. Blippy är en sajt där man kan se vad andra vänner har shoppat på nätet. Jag misstänker att den här nya 404-sidan har fått lite inspiration från den här killen.
Har ni några andra roliga 404-sidor som ni vill dela med er av så står kommentarerna till ert förfogande. blippy.com
Läs vidare och kommentera: webb.feber.se/art/186490/dagens-404/
----- Detta är en artikel från Dagens 404